Kulturbegreppet och den problematiska påföljden!
I modern tid (sent 1800tal och framåt) så har begreppet kultur kommit att växa och söka större och mer inflytelserika områden (givetvis med påföljd att andra områden och begrepp har fått ta ett steg tillbaka). Det som sen dess har legat till grund för mest diskussion och producerat högst antal olikartade teoretiker har ironiskt nog varit själva definitionen av begreppet "kultur".
Vad är kultur?
Det finns precis lika många definitioner som det finns teoretiker vilket gör en kortfattad beskrivning särskilt problematisk men jag tänkte mig likväl anta mig utmaningen!
Jag förbehåller mig ev. stavfel & dylikt då jag utöver trötthet lider av vad i folkmun brukar åberopas som ett salongsonyktert tillstånd.
Jag tänker främst utgå ifrån Robert Redfield, Peter Burke & en stor mängd herrar inom den brittiska fåran vilket jag förväntar mig kommer leda till glädjetjut hos allt från individualister till empirister och allt där emellan. Mitt referenssystem kommer att likna det mest standardiserade system som utgör Oxfordsystemet (med andra ord fotnoter och generell struktur). Då jag ännu inte klurat ut hur jag ska kunna förstora och förminska textmassan så kommer fotnoterna att helt enkelt bestå utav nummer i samma storlek som resterande textmassa (jag ber om ursäkt för detta). Detta bör vara det mest relevanta, skulle det mot förmodan saknas något informellt av intresse så är det fullständigt okej att kontakta mig och påpeka detta.
Vad är då kultur?
Ursprunget går ju att finna i 1800talets ökade intresse bland adeln för "det vanliga folket" för att hänvisa till Peter Burke. Det faktum att de intellektuella sökte sig in i arbetarnas hem å antropologins & historikernas vägnar ledde till att material började produceras för fri tolkning hos adeln.
"It was in the late eighteenth and early nineteenth centuries, when traditional popular culture was just beginning to disappear, that the "people" or the "folk" became a subject of the European intellectuals. Craftsmen and peasants were no doubt surprised to find their homes invaded by men and women with middle-class clothes and accents who insisted that they sing traditional songs or tell traditional stories". 1)
Ju mer man började rota bland folksagor och pubkulturer så insåg adeln ganska kvickt att det var av högsta intresse att skapa ett högre stående kulturuttryck för att värna om sin auktoritet. Bortsett från detta intresset att faktiskt äga en högre status än gemene man så formade sig ju faktiskt arbetarna bakom tanken att de ägde en egen kultur. När sedan antropologerna började strömma in i hus & hem så fanns där redan ett intresse hos gemene man att yttra sig fritt, ibland lite väl fritt (Burke, Peter, Popular Culture in Early Modern Europe, 1978, Ashgate Publishing).
Och egentligen är det ju rätt så logiskt att man myntade begrepp för olika typer av kulturer som växte fram - ett samhälle är ju aldrig bestående av enbart en endaste överhängande kultur som berör alla aktörer. För att återigen lyssna till vår gode Burke:
"If everyone in a given society shared the same culture; there would be no need to use the term popular culture at all.
...In most places there was cultural as well as social stratification. There was a minority who could read and write as well as a majority who could not, and some of the literate minority knew Latin, the language of the learned. This cultural stratification makes a more complex model more appropriate". 2)
Detta var även uppfattningen hos Robert Redfield som under 1930talet myntade begreppen "great & little tradition" där "the great tradition of the educated few and the little tradition of the rest" 3) gör sig gällandes. Även andra lärda var tidigt ute med att uppfatta den stora massans egna kulturbegrepp som ett s.k. traditiunculae (little tradition).
Vad jag vill påvisa är ju helt enkelt att fin- & fulkultur (populärkultur) myntade ur ett historiskt, sociologiskt och antropologiskt perspektiv är ett resultat av att adelns och de lärdas, (inom Latin samt av högre utbildning överlag, eg. anm.) som så många gånger tidigare i historien, intresse för att särskilja sig från den stora massan!
http://www.pcaaca.org/areas/medieval.phpOm vi nu begrundar att vi avgränsat oss med en av de mest populära & mest frenetiskt nyttjade definitionerna av kulturbegreppet så återstår fortfarande flertalet frågeställningar.
Redfields kulturbegrepp är först och främst högst problematiskt då denna modell visserligen tar tillvaro på och belyser de olika nyanser som utgör överklass & gemene man men den fallerar ur det perspektivet att överklassen trots sin effektiva hets kring att slå sig loss från den nyligen myntade populärkulturen även tenderade (och även tenderar idag) att söka sig till det allmänt accepterade, det socialt attraktiva ur ett kvantitativt perspektiv, ett modernt exempel vore vaskning (eg. anm.). Vad jag argumenterar för är alltså att även om vi otvivelaktigt kan hävda att det existerade (och existerar ännu idag) en uppdelning mellan överklassens och den stora skarans syn på kultur så är dessa två inriktningar inte riktigt just så konfliktbaserade som Redfield får det att framstå som, de är helt simpelt inte så enorma motpoler som de framställs som.
Överklassen har ett gott intresse i att involvera sig i gemene mans dagliga kulturbruk men gemene man verkar däremot ha större problem att engagera sig i överklassens kultur (oftast pg.a. otillräckliga möjligheter inom det symboliska, kulturella och/eller ekonomiska kapitalet, för att relatera till Pierre Bourdieu). 4)
Följden av detta dilemma manifesterade sig på olika sett i ett tidigt stadium och sträcker sig till nästippen även idag. Exempelvis argumeterar Burke för att hertigen av Ferrara deltog i den festival som årligen hölls vid orten (givetvis maskerad för att inte väcka uppståndelse). Listan kan göras längre för att styrka trovärdigheten hos teorin; "In Florence, Lorenzo de' Medici and Niccoló Machiavelli took part in Carnival. In Paris in 1583, Henri III and his suite went about the streets masked, going from house to house and committing a thousand insolences". 5)
The Great (jag har en tendens att nyttja begreppet "big tradition", bortse gärna från detta om jag skulle råka fallera) & Little Tradition.
Redan under 1700talets slut så började de historiker (antropologi & sociologi var inte direkt upptäckta vid tillfället) som engagerat sig i släktskap (En föregångare av forskningsinriktning som utgör en av antropologins bredaste inriktningar, dvs kinship) att förflytta fokus från släktskapets band till mer "primitiva" (utdaterad begrepp i modern mening) inriktningar. För att styrka tankegångarna kring the Great and the Little tradition så sökte etnologer & historiker som besatta bland byar, hushåll & pubar i hopp om att finna allt från pubvisor, poesi, folksånger, folksagor & allmänt kulturellt överförda erfarenheter som kunde relateras till den föreställda bonden utan ekonomiska tillgångar & intellektuella drömmar.
Vikten låg vid att finna dessa individer för att kunna styrka sin egen gruppidentitet som övergripande och högre stående individer med mer kulturellt utvecklade identiteter som minsann inte berörde en öl vid den lokala puben en onsdagsmorgon eller slogs med utmanare till den allmänt nyttjade horan i byn.
I nuvarande tillstånd?
Då mänskligheten ur ett västerländskt perspektiv har valt att föra sig utefter tidigare nämnda beteendemönster så ökade bara det fokus vid kulturella skillnader som påvisats ju mer tiden fortlöpte. Urbaniseringen av Europa samt en ökad populationstillväxt har en främsta påverkan på detta.
"In 1500 there were about 80 million people living in Europe, a number which had more than doubled, to nearly 190 million by 1800. Population growth led to urbanisation, for there was less room on the land and some country people were forced to migrate to towns in search of work. In 1500 there were only four cities in Europe with populations of more than 100.000 (Istanbul, Naples, Paris & Venice), but by 1800 there were twenty-three. One of them, London, had a more than 1 million inhabitants." 6)
Under 1900talet så har vi upplevt nya former av samma process som främst startade under 1800talet men även om begreppen varierat från hippies till fjortisar så har folkets kultur alltid åsidosatts överklassens personligt utformade sfär som inte bara har sin egna lagar & normer för vad som är acceptabelt utan även klankar ned på all annan kulturyttring som inte följer deras egna snedvridna och egoistiska perspektiv.
Förhoppningsvis har något av intresse producerats i detta inlägg, och om inte annat så har jag faktiskt rekommenderat en av mina favoritskribenter, just Peter Burke. Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och koppla av med lite Iron Maiden! Är det några frågor på referenslistan, textmassan eller argumenten så hänvisar jag till min e-mail: Kenneth.Andersson1989@hotmail alternativt att du kommenterar detta inlägget och väntar på min respons. Jag kommer alltid att ge respons, men det kan dröja lite längre om jag inte får ett e-mail.
Fotnoter
1) - Burke, Peter. Popular Culture in Early Modern Europe. 1978. Ashgate Publishing. f23.
2) - Burke, Peter. Popular Culture in Early Modern Europe. 1978. Ashgate Publishing. ff49-50.
3) - Redfield, Robert. Robert Redfield and the Development of American Anthropology. 1956. Oxford. ff41-42 & 148-157.
4) - Bourdieu, Pierre. Le Sens pratique. 1980. Minuit.
5) - Burke, Peter. Popular Culture in Early Modern Europe. 1978. Ashgate Publishing. f55.
6) - Burke, Peter. Popular Culture in Early Modern Europe. 1978. Ashgate Publishing. f335.
Kommentarer
Trackback
